Intervju: Han leder pionjärprojekt för virtuella kliniska prövningar av fotonräknande CT

Vi träffar Erik Fredenberg en onsdagsmorgon i forskarhuset Bioclinicum, som är ihopbyggt med Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. I somras blev han adjungerad professor vid KTH och ska leda arbetet runt virtuella kliniska prövningar med den fotonräknande CT som står i MedTechLabs CT-labb, bara några meter från där vi befinner oss. Projektet, finansierat av Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), sker i samarbete med GE Healthcare, som står bakom delar av tekniken, bland annat de nya kiseldetektorerna i maskinen.

Grattis till nya tjänsten och projektet. Vad kommer du att arbeta med?

– Tack! Projektet jag ska leda bygger på ett forskningsbidrag från SSF och det sökte jag för två år sen ungefär, som ett samarbete mellan industri och akademi. SSF-medlen finansierar en halv dag i veckan av mitt arbete och GE Healthcare står för en halv dag till, så totalt en dag i veckan. Sen är KTH mottagande universitet för projektet, så min anställning är där. Projektet anknyter till min befintliga tjänst på GE Healthcare och ska bidra till utbytet mellan industri och akademi. I stort sett kommer projektet genomföras som när vi skrev ansökan, men statusen har flyttats fram eftersom forskningen hunnit längre. Så vi har ett ännu bättre läge att åstadkomma resultat nu. Jag kommer eventuellt även att undervisa i form av handledning av studenter. Min arbetsplats fortsätter vara GE Healthcares lokaler på Alba Nova, där jag redan är granne med forskargruppen på KTH, samt här i MedTechLabs CT-labb på BioClinicum.

Kan du berätta mer om projektet och vad det ska leda till?

– Jag kommer ursprungligen från mammografiområdet där vi också arbetat med fotonräkning. Redan då kunde vi se stora fördelar med fotonräkning men en begränsning var att det inte fanns så mycket applikationer av tekniken i klinisk drift. Som utvecklare av ny teknik behöver man även förklara och ge vägledning runt hur denna kan användas. Fotonräknande CT kan göra väldigt många saker, men det är viktigt att också visa på tillämpningar och deras fördelar, var och hur tekniken kan vara användbar. Och just därför krävs ett effektivt och bra tekniskt ramverk för att kunna testa alla tänkbara applikationer. Det är här de virtuella kliniska prövningarna kommer in i bilden. Man behöver visa i en sammanhållen miljö hur sådant som till exempel förbättrad jodkontrast kan påverka den kliniska vardagen. Resultat från sådana tekniska test kan också fungera som bas för efterföljande kliniska studier med patienter. Det finns en mängd helt nya applikationer som kan åstadkommas genom den förbättrade spatiella upplösning som fotonräknande CT ger och möjligheten att mäta fotonernas energi, alltså strålningens ”färg”. Det är en ny värld som öppnas och här finns många idéer och möjligheter, men de behöver som sagt testas. GE har redan ett simuleringsverktyg för CT-avbildning som vi vidareutvecklar för fotonräkning och som vi även kommer att validera med mätningar i labbet. Med det börjar vi att testa enklare tillämpningar, på längre sikt vill vi kunna köra kompletta virtuella kliniska prövningar och sen är visionen att få dem så bra att de kan bli del av en regulatorisk prövning.

Varför behövs virtuella kliniska prövningar – det finns ju vanliga?

– Kliniska prövningar är bäst, men de är dyra och tar lång tid. Plus att det trots allt innebär strålning av patienter, vilket bör minimeras. Så det finns ett behov av att testa applikationer tekniskt, virtuellt, innan man påbörjar en klinisk prövning. Termen virtuell klinisk prövning har funnits några år och började, så vitt jag vet, inom mammografi. Vid virtuella kliniska prövningar simuleras hela bildtagningsprocessen i en dator. Där finns ett mjukvarufantom, en virtuell människa med organ, och så simulerar man strålning, detektion, ja till och med observationsprocessen, d.v.s. arbetet från radiologen eller annan expert kan läggas in i simuleringen. Eventuellt kommer man att kunna använda detta som del av en regulatorisk prövning. Bland andra amerikanska FDA jobbar för att man ska kunna komma dit till slut.

Hur kan ert forskningsprojekt bidra till utvecklingen på CT-området?

– Förhoppningsvis kommer det vi gör här att smitta av sig till andra som arbetar på området. Det händer mycket runt utvecklingen av fotonräknande CT och när vi visar det och nu även tar den till kliniska simuleringar, så kan det öka intresset i regionen och leda till mer forskning. Det här är nästa stora steg inom CT sen introduktionen av halvledardetektorer på 80-talet. CT är ju också den största röntgenmodaliteten i världen idag. Att vi befinner oss vid kanten av något revolutionerande bevisas även av att de stora företagen nu satsar mer än någonsin på utvecklingen av fotonräknande CT.

Vad tänker du om forskningsinfrastrukturen, CT-labbet, som finns här?

– Den är ovärderlig och funkar otroligt bra. Vi håller på att köra en klinisk studie redan och samarbetet med sjukhuset fungerar jättesmidigt med patienter och vårt ”gantry”, maskinen som står här. Innan var den placerad på Alba Nova och vi tog bilder på de första patienterna där, men det var rätt osmidigt. Här finns läkare, sjuksköterskor och patienter samlade på plats. Övriga GE Healthcare och andra som vi arbetar med tycker också att det är ett fantastiskt läge för att kunna samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset. Bioclinicum i sig är också en spännande brygga mellan olika aktörer – sjukvården, akademin och industrin. Sen är det ju skönt att CT-labbet ligger geografiskt nära våra lokaler på GE Healthcare och inte i någon helt annan del av landet. Här har vi egna lokaler där vi kan träffa läkarna fysiskt i lugn och ro och prata med dem om bilderna. De slipper åka till Alba Nova, vilket är viktigt eftersom de har sin kliniska vardag. Man vill verkligen kunna ge dem vinsten av att slippa resan bort från sjukhuset och deras patienter.